Hejdå London, ses snart igen
Igår var min sista kväll i London. Den spenderades 39 våningar upp i luften med en av de finaste personerna på planeten.
Sushi samba heter stället, man kan äta (dyr) mat eller dricka (dyrt men överkomligt) vin. Den främsta anledningen att gå dit är dock utsikten. Man får åka upp i en glashiss och se staden försvinna under fötterna, och sen kan man glida runt och låtsas att man är alldeles för cool för att bli imponerad av staden som badar i ljusprickar. Men egentligen är man inte alls så cool.
Nu har jag bott med och tröttat ut tjejen på bilden i ca 8 månader. Blivit så många erfarenheter rikare tillsammans med henne. Nu är det inte så längre, och det känns jättetomt. Jag hade inte kunnat ha en bättre sambo, och jag är så tacksam att jag har haft henne.
Jag kommer att sakna allt med London. Hur staden lever dygnet runt, alla dagar I veckan, parkhäng i vårsolen, att promenera längs floden och kanalen, kontrasterna mellan de gamla byggnaderna och de nya enorma glashusen, vintageaffärerna längs brick lane, att man förmodligen kan bo här flera livstider och ändå fortfarande upptäcka nya ställen. Mest kommer jag sakna alla vänner jag har skaffat här. Men London finns kvar, jag har all tid i världen att komma tillbaka, och just nu ska det bara bli väldigt roligt att träffa alla i Jönköping. Var sak har sin tid.
