Walls of Water
Idag efter jobbet var jag på National Gallery igen. Sist jag var där tittade jag på en tillfällig utställning av en norsk expressionistisk konstnär vid namn Peder Balke, som faktiskt bodde i Stockholm ett tag! Det var vackra tavlor av North Cape - vatten, stormar och solljus som bryter genom moln. Jag blev kvar i det rummet ett bra tag. Dagen efter kom en norsk konstintresserad dam till Whittard och berättade för mig om hur hon hade åkt till London bara för att se utställningen. Jag kunde briljera med mina kunskaper om Balke och låtsas att jag var mycket insatt i den expressionistiska konstvärlden.
Idag hade de utökat med en utställning vid namn Walls of Water. Ett litet rum med stora canvastavlor i samma stil målade av Maggi Hambling. Ville mest ta med mig hela rummet hem så jag kunde gå in och sätta mig mitt på golvet närhelst jag hade lust. På väggen utanför rummet fanns ett citat av Hambling:
“The one crucial thing that only painting can do is to make you feel as if you’re there while it’s being created – as if it’s happening in front of you.”
På något sätt beskriver de orden så bra känslan jag fick när jag tittade på bilderna.
Tavlan ovan är mycket mindre än de andra i Wall of Water serien. Den heter "Wall of water, Amy Winehouse", och målades av Hambling som respons till Winehouses död 2011.
Vad har jag gjort annars? Lärt upp de nya på jobbet, hängt i Rough Trade, druckit mängder av te, tagit långa promenader, ätit frukost nere vid floden, varit på marknad vid Brick Lane, börjat läsa en ny bok... Små fina saker som inte är så spännande att skriva om. Livet rullar på här borta. London är kallt, men förmodligen varmare än Jönköping. Det känns inte lika stort och nytt längre, det känns mer hemma och vardag. Som allt gör om man bara ger det lite tid.
