När drömmar krossas
Jag har en dröm. En dröm som är så mycket mer än bara en dröm för mig. Det är min stora passion, det jag älskar mest, men också det jag har byggt upp min identitet på. Allt jag gör är i strävan att uppnå den. För att bli bättre, utvecklas... jag lever i den! Jag har haft långt ifrån de bästa förutsättningarna. Aldrig varit något underbarn, inte på något sätt. Alltid fått kämpa mycket hårdare än andra för att uppnå till synes enkla saker. Men jag har lagt ner det extra arbetet med glädje, för jag har fått höra att det är de som inte får allt gratis som går längst, för de lär sig att kämpa. Jag har trott stenhårt på de orden, liksom jag har trott att man kan ta sig vart man vill, bara man är beredd att slita för det.
Men jag har slitit. Jobbat hårdare än jag tror någon har förstått. Ägnat så många timmar varje dag åt att bli bättre. Men när det väl kommer till saken visar det sig att det inte är något jag kan påverka. Det visar sig att varje steg jag tar mot min dröm, tar mig längre ifrån den.
Vad gör man när ens dröm är skadlig? När man genom att sträva mot sin dröm bara gör illa sig själv. Jag fick höra att jag är född med en kropp som inte passar för det jag vill göra. Att om jag fortsätter kommer min kropp inte att hålla, att drömmen inte är till för mig, att jag inte kan uppnå den, för att jag kommer gå sönder på vägen. Ta sönder mig själv i strävan mot min enda kärlek i livet.
Plötsligt känner jag mig bara så vilsen. Jag har inget att jobba för, vet inte vad jag ska sikta på och lägga ner min själ i längre. Hade någon sagt att jag inte är bra nog hade jag kunnat ta det. Hela mitt liv har jag tävlat med mig själv för att bli bättre, slagits mot tankar om att jag inte är bra nog, försökt motbevisa de som inte har trott på mig. Och "nej" kommer man alltid att få höra. Många fler gånger än man får höra "ja". Men varje "nej" blir en extra sporre att kämpa hårdare och bli ännu bättre. Hade någon alltså sagt att jag inte kan uppnå min dröm för att jag inte är bra nog hade jag bemött det genom att kämpa ännu hårdare. Men det här vet jag inte hur jag ska hantera. Jag är van vid att jobba för det jag vill, men när min chans att göra det har tagits ifrån mig vet jag inte vad som är kvar av mig.
Vilsen är verkligen det ord som bäst beskriver mig just nu. Det här betydde allt för mig, men det togs ifrån mig. Jag vet ju att världen har mer att erbjuda, men efter att så länge ha haft ögon bara för en sak är det så svårt att se något annat. Jag behöver ett nytt mål att sikta mot så jag har något att kämpa för igen och kan känna någon mening med det jag gör. Men först måste jag nog bearbeta det här. Jag kan inte förneka att jag har gråtit ögonen ur mig. Jag vet inte längre vad jag vill och jag har inte längre något att drömma mig bort till när allt annat ligger på fel plats. Men det finns andra som behöver mig just nu. För deras skull, och för min egen, så ska jag vara stark. Jag har tagit mig igenom så mycket annat, så jag ska nog överleva också det här.
Drömmar får oss att fortsätta orka vardagen, de ger oss hopp om något bättre. Men en dröm kan så lätt krossas. Jag fick min krossad, och det krossade hela mig. Men jag inser att den här gången finns det inget jag kan göra åt det. Livet kommer att le mot mig igen och jag kommer att hitta en ny dröm.Jag vet inte när och jag vet inte vad. Allt jag vet är att jag tar studenten om mindre än två veckor, och det enda jag kan göra nu är att försöka njuta av den här sista tiden. Gråta när jag behöver men sen torka tårarna och försöka ha riktigt roligt med de jag tycker om. Livet är underligt och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
